Konstpedagogik ART PEDAGOGY

Vi tittar, vi tecknar, vi blandar färger, vi målar och fantiserar. Vi börjar med att titta på skulpturens former: en cirkel, ett streck, en fyrkant, elefanten har tjocka ben, snabeln är smal, månen har en näsa som är spetsig, goriallaungens öron har former som två ägg, näsbjörnen har ovala ögon! 

Ett barn sa: jag kan inte rita en elefant. En av förskolepedagogerna satte sig och tittade tillsammans med barnet: se på snabeln, se på öronen, ögonen. En stund senare har barnet tecknat detta: en teckning av någon som verkligen sett elefanten. 

Teckning som en övning i att se på verkligheten med noggranna ögon.

I skogsateljén
Vi samlas i en ring i skogen, vi pratar om orden MUSEUM och KONST. Vad betyder orden? När det gäller ordet konst blir det ibland lite tyst i början, vad kan det konstiga ordet betyda? Men så pratar vi om att alla barnen nog har gjort konst, för de har ju tecknat och målat på förskolan, kanske skapat av lera eller andra material. Det är ju konst som de har gjort då! Konst som kan finnas kvar länge. Sedan finns det ju sådan konst som bara finns en liten stund, som en dans till exempel, den finns ju bara en kort stund, sedan är den borta. När jag gjort min lilla ”sitt-dans” som ett exempel brukar jag fråga: ”Var är min dans nu?” Vi brukar vara överens om att den är borta och bara finns i vårt minne. Men ett barn sa: ”Den har flugit till träden, kolla trädet dansar”. Vi tittade på träden runt om kring oss, ja de dansar ju! Aspen dansar så, björken dansar så, så dansar tallen…

Vi skapar konst i skogen och använder material som finns i naturen, vi tittar på det som ligger på marken, vad av detta kan vi använda? Vi pratar också om den tillfälliga konsten, precis som dansen så finns Naturkonsten bara ett tag, ibland en kort stund, ibland flera dagar. Konsten vi gör kan också ändras, en fjäril av stenar och löv blir en hund, blir en mamma, blir en dödskalle, blir en blomma, blir en bil.

Leka och skapa
De flesta av oss har nog någon gång suttit i en skogsbacke, på en förskolegård eller vid en busshållplats, kanske tittat ner på marken och sett en pinne, börjat rita med pinnen i jorden, sett några löv, börjat lägga dem i en ring… Byggt en koja till kott-monstret, ett stall till pinn-hästen, en rutschkana till blombarnet. Leken och konsten kommer ju ur samma källa: en vilja att skapa, forma, sortera, fantisera, berätta.

Se alla färger
En annan utgångspunkt för att göra konst i skogen är att titta noga på små detaljer; ett löv, en liten pinne, en bit lav, en maskros, en sten… Vad är det för färg på den här kotten egentligen? Brun. Men vad kan den där färger heta? Gråbrun? Och lite vitt här på toppen. Och kolla in mellan kottens fjäll, där är det rödbrunt, och nästan lite… lila! Barnen får ett bruntonat växtpapper och sedan kritor i de färger som stämmer med det föremål de valt att titta närmare på. När vi inte direkt har tillgång till alla färger blir vi mer noggranna när vi tittar hur föremålet ser ut. Vit krita blir viktigt för att kunna skapa ljusgrönt, ljusbrunt (men det blev rosa när vi ritade med vitt på brunt!), grått, ljusblått... Vi blandar nya färger och ger färgerna egna namn…